|
Det vackraste hjärtat
En ung man stod på stadens torg o
förkunnade att han hade det vackraste hjärtat i hela bygden. En stor
publik hade samlats och alla beundrade hans hjärta för att det var så
vackert. Det var inte en endaste rispa eller märke i det.
Alla var de överens om att detta sannerligen var det vackraste hjärta dom
någonsin sett. Den unge mannen blev så stolt att han började förkunna ännu
högre om sitt vackra hjärta.
Plötsligt närmade sig en gammal man och ställde sig längst fram i publiken
och sa - "Ditt hjärta är inte på långa vägar så vackert som mitt."
Publiken och den unge mannen tittade på den gamles hjärta. Det slog med
starka slag, men det var fullt av ärr och det fanns ställen där man såg
att bitar hade tagits ur och ersatts med andra bitar som passade dåligt,
så det hade blivit kantigt och taggigt där de sattes in. Det fanns t.o.m.
ställen där det faktiskt saknades bitar och där hade det blivit djupa hål.
Publiken stirrade - hur kunde han säga att hans hjärta var vackrare tänkte
de. Den unge mannen tittade på den gamle mannens hjärta, såg dess
tillstånd och skrattade. - "Du måste skoja, jämföra ditt hjärta med mitt,
mitt är perfekt och ditt är fullt av ärr och märken."
- "Ja," sa den gamle mannen, - " Ditt hjärta har ett perfekt utseende, men
jag skulle aldrig vilja byta mitt hjärta mot ditt. Du förstår, varje ärr
representerar en person som jag givit min kärlek - jag tar ut en bit av
mitt hjärta och ger till dem, och ofta får jag en bit av deras hjärta
tillbaka som passar i den tomma platsen i mitt hjärta, men eftersom
bitarna inte är exakta så finns det lite taggiga kanter på mitt hjärta men
dessa vårdar jag ömt för de påminner mig om den kärlek vi delade. Ibland
har jag gett bort bitar av mitt hjärta, men inte fått någon bit tillbaka
av den andra personen. Det är därför jag har en del tomma hål i mitt
hjärta - att ge av sin kärlek är att ta en chans. Trots att dessa tomma
hål smärtar och står öppna, så påminner de mig om den kärlek jag har för
dessa människor och hoppas att de någon gång kommer tillbaka och fyller
det tomma hålet i mitt hjärta som står och väntar på dem nu. Så nu kanske
du kan se vad verklig skönhet är?"
Den unge mannen stod med tårarna sakta rinnande nerför kinderna. Han gick
fram till mannen stoppade in handen i sitt perfekta unga hjärta och rev ut
en bit. Han erbjöd biten till den gamle mannen med darrande händer. Den
gamle mannen tog emot biten av hans hjärta, stoppade in den i sitt och tog
sen ur en bit ur sitt eget ärrade hjärta och stoppade in det i såret på
den unge mannens hjärta.
Biten passade, men inte perfekt så det blev lite taggiga kanter. Den unge
mannen tittade på sitt hjärta som inte var perfekt längre men ändå
vackrare än någonsin eftersom kärleken från den gamle mannen blandades med
hans. De omfamnade varandra och gick iväg, sida vid sida.
|