Julbrasan

Jul o Nyårssidan / Adventskalendern / Bettans Sidor

Julbrasan tändes helst på särskilt utvald ved. Det fanns olika seder från olika håll i vårt land. I västra Ämtervik i Värmland föredrog man björk där nävern hade skalats av medan trädet ännu stod på rot. Från Bodilsäter, också i Värmland, omtalas att inte mindre än nio slags trä ingick i brasan, som där arrangerades ungefär som en kolmila.

På sina håll hölls elden brinnande från julafton ända till tredjedag jul. Om den slocknade tog onda andar herraväldet i huset, påstod man i Ljuders socken i Småland. I Långasjö i samma landskap var det sed att röra om kraftigt i julbrasan så att gnistor slog upp genom skorstenen, vilket höll de onda makterna på respektfullt avstånd.

Av julbrasan eller glöden som den efterlämnade tog man tydor.
Om elden brann klart och ljust betydde det lycka. Om brasan föll utåt var det ett dåligt omen för gården.

I glöden trodde man sig se tecken för framtiden: likkistor, vaggor och även människorspår, som om de var vända utåt betydde dödsfall, inåt tillökning. Om elden lämnade en stor glödhög efter sig var det ett tecken på god skörd.
Att låta kläderna belysas av julbrasan var utmärkt, för då försvann lössen.
 

Jul o Nyårssidan / Adventskalendern / Bettans Sidor