Ursprungligen katolsk kyrkofest den 1 november till minne av kyrkans martyrer och helgon. Dagen avskaffades officiellt 1772. Men i folks medvetande levde den fortfarande kvar. Man brukar tända gravljus till minnet av de avlidna på kvällen samma dag eller på söndagen.

I Sverige återinfördes 1953 för första gången i modern tid en avskaffad helgdag. Vi brukar fira den som gravsmyckningsdag den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november. I andra länder firas helgen fortfarande den 1 november.

1 november kallas allhelgonadagen.

Helgon, det är en person som har utmärkt sig för ett ovanligt fromt och heligt liv, det är särskilt en som har lidit martyrdöden.

Under fornkristen tid kunde lokala samfund och grupper utse helgon, t.ex. munkar, eremiter, undergörare eller martyrer. För att kyrkan skulle få kontroll över helgonförklaringen blev den 1170 uteslutande påvens privilegium. Fram till 1983 ägde den rum i form av en rättsprocess med bl.a. en advocatus diaboli som opponent, men numera synas och bedöms kandidaterna av en expertkommitté. Första steget är saligförklaring, beatifikation, som senare kan följas av en helgonförklaring, kanonisering. I den ortodoxa kyrkan utfärdar patriarken helgonförklaringar. Helgon förekommer också inom islam, buddhismen och hinduismen.

Helgonkulturen har sin bakgrund i förföljelserna av de kristna, då de troende byggde altaren och kyrkor över martyrernas gravar.
Kvarlevorna, resterna av klädedräkten och liknande ansågs vara undergörande reliker. Helgonens dödsdagar firades som ett slags "födelsedagar", då de inträdde i det himmelska livet. Legender uppstod om deras liv och verk. "Den helige", på latin sanctus, och "den heliga", sancta, sattes före helgonens namn och de avbildades alltid med gloria och ofta med martyrattribut eller andra symboler. Varje land och ort, varje yrke och livsförhållande fick sitt särskilda skyddshelgon. Människor ställdes under helgonens beskydd då de fick namn efter helgonkalenderns namnsdagar.

Bilder och reliker vördades som symboler för de heliga. I ortodoxa kyrkan spelar helgonbilder, ikoner, en stor roll. Helgonen som lever hos Gud i himlen får visserligen inte dyrkas, men de anropas som förbedjare hos Gud. Reformationen reagerade starkt mot helgontron, men Luther behöll Alla helgons dag och ansåg att helgonen hade betydelse som goda föredömen.

Några katolska helgon, och deras festdag:
 

Några nationalhelgon

Festdag