Ordet
påsk kommer av det arameiska
ordet pascha.
På hebreiska blir det
pesach som betyder
påsklamm.
Den
judiska påsken firas under
sju dagar (åtta i
diasporan*) i vårmånaden
nisan (slutet av mars-april)
till minne av Israels uttåg
ur Egypten. Den ålderdomliga
ritualen beskrivs i Gamla
testamentet (Andra
Moseboken).
Ett påsklamm offras till
erinran om att Gud skonade
("passerade", hebreiska
pasah) de hus där
man bestrukit dörrposterna
med blod av lamm, när Guds vrede
gick ut över egypterna. I
Palestina kombinerades detta
med årets första skördefest,
det osyrade brödets högtid;
det anspelar på att flykten
från Egypten skedde så
brådstörtat att brödet inte
hann jäsa. I diasporan
utvecklades seden att första
och andra påskkvällen inta
en rituell måltid, seder, i
hemmet. Den består av osyrat
bröd, bittra örter (för att
påminna om hur egypterna
förbittrat israeliternas
liv), ägg och fyra bägare
vin.
De
kristna firar påsken till
minne av Jesu Kristi
lidande, död och
uppståndelse, som utspelade
sig just under den judiska
påsken. Jesus, som var jude,
kom till Jerusalem för att
fira påsken där tillsammans
med sina lärjungar.
I den äldsta kyrkan
var påskvakan ett viktigt
inslag. Den hölls till en
början under påsknatten
(till påskdagen) men
flyttades senare till
påskafton. Från 200-talet
blev det vanligt att dop
förrättades under påsken,
och på 400-talet hade 40
dagars fastan blivit allmänt
bruk. Så småningom kom
påsken att främst bli en
glädjens fest till minne av
Jesu uppståndelse. Den utgör
en av kyrkoårets höjdpunkter
och firas, särskilt i de
katolska och ortodoxa
kyrkorna, med stor liturgisk
prakt och högtidliga
processioner.
Påsken
är rörlig och infaller
(enligt beslut av kyrkomötet
i Nicaea 325) på första
söndagen efter första
fullmånen efter
vårdagjämningen.
Till
påskfirandet har olika
vårseder och symboler för
livets återkomst knutits,
t.ex. påskägg och påskris
(fastlagsris). Mot häxorna
eller "påskkäringarna", som
enligt folktron for till
Blåkulla på sina kvastar,
ansåg man förr kunna skydda
sig med hjälp av
påsksmällare och påskeldar.
Seden att sända påskbrev
(påskkort) lever kvar, och
än idag klär barnen ut sig
till påskkäringar.
Viktiga dagar i påskveckan
(stilla veckan eller
dymmelveckan)
Palmsöndagen inleder
påskveckan och firas till
minne av Jesu intåg i
Jerusalem, då folket strödde
palmkvistar på hans väg.
Dymmelonsdag. Från
denna dag dämpades
kyrkklockornas klang med
hjälp av träkläppar
(fornsvenska dymbel).
Skärtorsdagen firas
till minne av nattvardens
instiftande; en dag då man
renade sig (fornsvenskan
skära, rena) både andligen
och kroppsligen och då de
botgörande befriade sig från
den aska de beströtts med på
askonsdagen.
Långfredagen firas
till minne av Jesu död.
Påskafton firas med
midnattsmässa i de katolska
och ortodoxa kyrkorna.
Påskdagen firas till
minne av Jesu uppståndelse.
