Julmaten

Jul o Nyårssidan / Adventskalendern / Bettans Sidor

I det gamla bondesamhället var julmaten riklig. Julen var full av magi och under julen så spåddes även framtiden för nästkommande år, så om det fanns ett överflöd med mat under julen så skulle det bli gott om mat under året som kom.

Fisk som julmat är ursprungligen en katolsk sedvänja som härstammar från julfastan. Enligt den katolska tron tog fastan inte slut förrän på juldagens morgon, och under fastan fick det inte ätas kött men fisk var tillåtet att äta.

Varför vi här i Sverige har så mycket fläskrätter till julmaten finns det ingen bra förklaring till. Här får vi ta till vår egen fantasi och blanda den med de fakta vi känner till om vår egen historia.
 

Jag passar på med en alldeles egen gissning till alla fläskrätter. Jag tror att det går tillbaka till Asatron och den Nordiska Gudasagan. I den Gudasagan finns Särimner en galt  som varje dag slaktas till måltid åt hjältarna i Valhall men som varje afton åter blev levande. I Asatron var midvintern och dess blot en väldigt viktig högtid och min gissning är att vi svenskar åt gris då för att komma våra asagudar och hjältar lite närmare samt att hedra dem.

Jag kan även tänka mig att det under senhösten slaktades en hel del av årets djuröverflöd så att säga. När betet var slut så skulle djuren komma in för vintern och då gick det åt foder. Det fodret behövdes till överlevnad för de djur man ville spara på för att avla vidare på till nästa år. Dessutom var det lättare att förvara köttet fräscht och ätbart under den kalla årstiden. Vi hade då tillgång till is att packa runt maten, och bodar och matkällare vara kalla och höll köttet nedfryst. Så det tror jag gjorde att vi just till midvintrarna hade ett överflöd av mat.
 

Gröten är av hävd festmat, men den ingick även i de rätter som var tillåtna att serveras under den katolska fastetiden.

Julbrödet var det allra viktigaste på julbordet. Enligt en vanlig sed fick varje medlem av hushållet en julhög, som bestod av flera olika sorters bröd. En gammal sedvänja var att spara ett bröd som hade varit med på julbordet ända till vårsådden. Julen var magisk och gav brödet starka krafter. Denna "såkaka" användes på olika vis. I vissa trakter skulle häst och plöjare äta av den, men det hände även att kakan smulades sönder och blandades i utsädet för att på magisk väg få en bra växkraft genom att förra årets skörd gav ökad växtkraft.

I samband med själva julmåltiden förekom spådomar.
Man kunde lägga en mandel i gröten för att se efter vem som fick den i munnen. Den personen skulle bli först gift av de som satt runt bordet.
Av nysningar drog man slutsatser om vem som först skulle dö. Om den yngste nös skulle den äldste dö och tvärtom.
Julljusen som stod på julborden spådde även de hur det skulle gå för personerna som satt där. Mer om det i julljus.

Alla var nu inställda på kontakter med det övernaturliga. Om någon i familjen hade dött under året så lämnade dennes plats orörd, ibland även dukad för en del trodde att den som dött under året kom tillbaka för att delta under julmiddagen.

Allt som föll under bordet medan man åt fick ligga kvar där. Det skulle inte tas upp för det skulle gårdstomten eller de underjordiska ha.

Inga elektriska ljus, utan nu satt familjen församlad runt bordet och det var mörkt ute. Julbrasan sprakade och lyste upp med ett flammande sken, julljusen brann på borden och kanske lite runt omkring i rummet. Visst måste det ha känts som en högtidlig rit. Det var inte vilken måltid som helst. De mystiska krafterna som alltid omgav människan kändes närmare än annars.
 

Jul o Nyårssidan / Adventskalendern / Bettans Sidor