Julnatten

Jul o Nyårs Sidan / Adventskalendern / Bettans Sidor

Julnatten var laddad med magi. De övernaturliga väsendena var i rörelse mer än vanligt. Den som var oförsiktig nog att ge sig ut i skog och mark den natten fick nogsamt erfara dess farlighet. Man kunde höra mummel från gamla gravhögar i julnatten och se sällsamma ljussken. Från uthusen kunde man höra goanissarnas tissel och tassel.
Trollen firade sin egen julfest. I hela Norden kunde man den natten uppleva ett fruktansvärt larm i luften: hindar skällde, bjällror klingade och hovar klapprade. Det var "Odens jakt" eller som man också sade "Kung Noes jakt" eller "Hinsjakten".
Noaord är ord som man använde istället för det riktiga namnet, för om man sa det riktiga namnet så drog man till sig väsendet eller djurets uppmärksamhet. Man sa alltså gråben istället för varg, storhund istället för björn eller hin istället för djävulen. Det fullständiga uttrycket är egentligen hin håle som betyder den hårde.
Alla har säkert hört någon säga, eller själva sagt, att "när man talar om trollen så står de i farstun". Det hör samman med noaorden. Det är farligt att prata om någon vid dess rätta namn för då kallar man på den. Fortfarande så är vi duktiga på att hitta på smeknamn på andra människor, och de används ofta då vi vill skvallra om just de människorna, är det för att inte locka dem till oss just då?
 

Även in i gårdarna kom de övernaturliga. Bergrån och troll kunde helt fräckt gå in i husen och slå sig ner vid spisen. De begärde mat, och det var bäst att ge dem något, annars ställde de till med elände under kommande år. Men främst skulle gårdens tomte ha mat den natten. Tomten skulle man hålla sig väl med så att han fortsatte att hjälpa till på gården och ta hand om djuren.

Döda förfäder kom också på besök. Därför måste julmaten stå framme. Under julnatten, före den vanliga julottan, inträffade vad som kallades dödas julotta. Man trodde att de döda firade julotta på natten före den vanliga julottan. Så det gällde att inte komma för tidigt till julottan, för om man gjorde det och fick bevittna de dödas jullotta så tog dem med sig den som hade kommit för tidigt - genom att döda personen ifråga.
 

Julens överflöd kom också husdjuren till del. Sent på kvällen eller tidigt på morgonen gav bonden dem ett extra mål mat. De fick gott hö och gärna några läckerheter från julbordet. Helst borde de få se julljusen, så att de höll sig friska och starka följande år. Ofta läste husbonden en ramsa för dem. En av ramsorna från Värmland finns nedtecknad och lät så här:

Ät väl, trivs väl,
lägg hulle på reva,
å ta märgen i bena,
det är första julekväll
i kväll.

Om husbonden läste en ramsa för sina djur så hade de säkert samma innebörd som den här ramsan har. Att djuren ska ha ett gott hull och må bra hela året om.
 

Under julnatten avgjordes hur farlig vargen skulle bli nästa år. Om han fick se den allra minsta stimma ljus från ett fönster tog han herraväldet över gården och dess djur, så det var bäst att täcka till väl. Så förr var gårdarna inte lika upplysta under julnatten som de är nuförtiden.

På julnatten, liksom även på lucianatten, kunde husdjuren tala, för det mesta pratade de om vad det skulle bli för skörd under det kommande året. Det antogs antagligen så eftersom skörden var så väldigt viktig i det gamla bondesamhället. (Vad skulle dagens husdjur prata om under julnatten? Aktiebörsens upp och nedgång? Hur vädret kommer att bli under semestern?)

Det är faktiskt bara lite av julnattens föreställningar som gällde det kristna budskapet. Men när Jesus föddes, vid midnatt, förvandlades vattnet i källorna för ett ögonblick till vin. Det var farligt att smaka det, för man kunde förlora sin syn på kuppen.
 

UPP