|
Egentligen så startar julen så väldigt långt innan själva
julen, beroende på vad jag själv och mina närmaste tycker är
viktigt, vilka traditioner jag vill ha under årets mörkaste
tid. Så är vi ju också olika vad det gäller hur länge vi har
kvar julen.
Varför vi firar jul är upp till var och en att själv ta
ställning till.
Själv har
jag alltid tyckt om all belysning som kommer upp under den
mörka årstiden, det blir varmt, skönt och ombonat i våra hem,
och varje fönster ser så inbjudande ut.
Stearinljusen pryder också sin plats, dels vad det gäller
ljuset från dem, men de är vackra även om de inte är tända.
Jag stöper själv
mina ljus, och det brukar jag göra i slutet av november eller i
början av december, det beror på hur många jag har kvar, eller om
jag behöver stöpa för att få ljus till adventsljusstaken.
De flesta
gångerna så har jag bjudit hem några vänner till mig så stöper vi
tillsammans, och då ingår det lite mer ingredienser än bara
ljusmassa. Bland annat ingår mandariner och lite annan frukt, olika
kex, mycket saft/juice och så väldigt viktigt: glögg. Det hör
liksom till att få varm starkvinsglögg med russin och mandel, både
för smak och lukt.
För några år
sedan så var jag på systemet och inhandlade en flaska starkvinsglögg
till ljusstöparkvällen. Vi var inte många där, endast en kassa var
öppen och det var en före mig, och en kvinna bakom mig. Kvinnan
bakom mig och jag pratade lite väder så där främlingar emellan, så
blev det min tur och jag sa vad jag ville ha, ja så var det bra med
den. Då utbrast kvinnan bakom mig, -" men ska du bara ha en enda
flaska glögg, ska du inte ha mer?"
-" Nej det räcker, jag ska stöpa ljus så det räcker med en flaska",
svarade jag precis som om det förklarade allt.
- " Men vaddå blir ljusen bättre av det?"
-" Ja då, de blir väldigt raka och fina av glögg", svarade jag.
Kvinnan såg väldigt undrande på mig.
Det gjorde hon rätt i, för ska ljusen som jag stöper se raka och
fina ut så behövs det mer än en flaska glögg, och så ska jag heller
inte dela med mig av den varan i så fall.
Hoppas att hon
själv inte stöper ljus så att hon hällde en flaska glögg i
ljusmassan nästa gång hon stöpte, vilka ångor hon skulle få jobba i
då.
Kanske en bra idé föresten... ;)
JULGÄDDAN
Var
ett måste på julafton
Jag är
uppvuxen på en ö, i Stockholms skärgård och tänkte nu berätta
om hur viktig gäddan var just till julbordet. Det är
egentligen konstigt, för på den tiden (på 50-talet) var det
absolut ingen skärgårdsbo, som skulle komma på tanken att äta
gädda, någon annan gång, på året. Man tyckte att den smakade
illa, men inte just på julafton, konstigt nog. Jo då, jag hör
själv hur tokigt det låter, men sådana är vi. Gädda fiskade
man annars under hela året, men den skickades då till
Stockholm och blev en inkomst.
Nu
till förberedelserna till jul, för att få tag på gäddan, det
var ju där vi var. Några dagar före jul beställde Pappa mört,
från Vaxholm, för att ha till bete, på saxarna. Isarna
brukade, då jag var liten, alltid lägga sig runt jul och nyår.
Min Pappa var duktig på att fresta på (=känna på) isen. Jag
var alltid lugn när jag gick efter honom. Jag skulle önska att
alla barn fick känna en sådan trygghet och tillit till vuxna
människor, som jag kände när jag var liten och visste att isen
var mycket dålig, men litade så blint på den personen, (oftast
min Pappa) som frestade på isen att jag kunde vara helt lugn.
Det kunde vara ett äventyr bara att ta
sig till den ö, som Vaxholmsbåten kom till, för att få tag på
mörten. När mörten var hemma skulle saxarna väckas ut, man
högg upp hål i isen och släppte ner saxen, som satt i ett
grovt fiskegarn, fastknuten i en ca 1meter lång gren, tvärs
över hålet i isen.
Gäddan
skulle fångas dagen före, eller möjligtvis på julaftons
morgon, annars blev det ingen gädda alls. Jag tyckte det var
så roligt att vara med pappa och mina bröder och vittja
saxarna. Jag kan än i dag minnas hur jag följde pappas fotspår
exakt på isen. Gick man bara lite på sidan om hans spår, kunde
det innebära att man åkte igenom isen. Det svårast var nog att
man inte fick gå för nära honom heller, för då blev tyngden
för stor på isen.
Det var ju
så spännande att se om man skulle få någon gädda till jul, för
det ville vi ju så gärna ha. Ungefär så där, som det är med
att solen alltid sken hela somrarna, då man var liten. Så,
minns jag att vi alltid, fick vår efterlängtade gädda och bar
hem den i en säck. Alla var så glada för att vi lyckades fånga
en julgädda, även det året. Mamma kokade gäddan och den
serverades med sås och riven pepparrot. För övrigt hade vi
helt valiga julmatstraditioner. Mina föräldrar är nu borta
båda två och det är många år sedan jag åt en julgädda på
julafton. Tjusningen med den, var ju just, att försöka fånga
den, trots den nylagda och ofta dåliga isen, dagen före
julafton.
Jo, på
julaftonskvällen ställde alltid min Mamma ut lite gröt på ett
fat, till tomten, det var ofta små spår i grötfatet på
morgonen. Då, trodde jag att det kanske var en liten mus eller
fågel som varit där, men man vet ju aldrig..
GOD JUL
önskar
Gun från Grenö
Vill du
själv dela med dig av dina julberättelser, dina funderingar,
eller vad du har för tradition, så skicka berättelsen till mig
så sätter jag in den här.
bettan@bettanssidor.se
UPP
|
